Idag har jag varit på ViktVäktarna på inskrivning. Äntligen!
Felix o en kompis hade idag bestämt att de skulle leka, Felix var jätteglad! Så när han ringde på hos kompisen var mamman i familjen sjuk så efter några rundor bestämdes det att de skulle leka härinne o att kompisen bara skulle fixa sin läxa först. Felix väntade o väntade i 1 1/2 timme väntade han och tillslut funderade han på ifall kompisen glömt bort honom. Han hade planerat att bjuda på våfflor till mellis och glädjen sjönk sakta för var minut. Precis när han undrade om han blivit bortglömd tittade jag ut genom fönstret o ser att kompisen ringer på dörren hos två andra kompisar. Felix blev så vansinningt besviken. Han bet ihop tårarna o svalde o svalde. Så kom killen o ringde på dörren o sade att de måste vara ute o att de andra två oxå skulle vara med. ok säger Felix med tårarna i halsen. Och kompisen, som ofta kallar Felix för bästa kompisen, bara vänder honom ryggen till. Jag blev själv så besviken!!! Och när Felix väl kom in igen förklarar han att kompisens mamma hade sagt att han (kompisen) inte fick gå in till någon. Så illa!! Varför bestämma över huvudet på barnen? Är de inte stora nog att klara av sådant själva? Felix tycker ju så klart att det var kul att leka med alla andra oxå, men han hade verkligen längtat i flera dagar på att få leka med kompisen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar