Förtydligande

Tror jag behöver förtydliga mitt inlägg nedan.
Jag menar inte att mina släktingar ska gå in och hjälpa mig. Det var i artikeln jag läste som det stod om familj o vänner som hjälpt till. Vad jag önskar är att det fanns bättre hjälp. I form för alla småbarnsföräldrar. Vi är otroligt många småbarnsföräldrar som lider av sömnbrist. Samtidigt uppmanar man att vi ska skaffa fler barn ur ett samhällsperspektiv. Sverige behöver bli fler. Vore det inte då lämpligt att se över hur vi tacklar just 'problem' som flerbarnsföräldrar har? Ett ex kan vara att vi med syskon till barn i fklass måste lämna 8:10, oavsett hur natten har sett ut. När nattmarodören äntligen sover måste man ryckas upp o ta hand om alla morgonrutiner innan man ska iväg o lämna. Och sedan är det dags att hämta kl 12:30, dvs först ska man stressa i sig och små syskonet mat och sedan gäller det att hämta. Alla kompisar är kvar på fritids så man får antingen ta med sig kompisar hem eller agera lek kompis. Och det är ju självklart underbart och något jag som förälder självklart gör. Och så ska hela markservicen fungera, men ngn tid för vila finns inte. För syskonet som somnade så gott i vagnen på väg mot skolan väcks av alla glada och hojtande skolelever. O syskonet vägrar somna om. Men sömnbristen för föräldern är ett faktum, bristen på att vara annat än just förälder är ett faktum. Och det eftersom ovan beskrivning sker dagligen, inte bara enstaka dagar. (en lösning kan vara att följa storstäderna och tillåta längre barnomsorg för barn m småsyskon) Självklart underlättar det att familj o vänner hjälper till. Men ska det verkligen vara permanent lösning i ett samhälle där vi uppmanas att arbeta och där infrastrukturen inte är uppbyggd efter att vi är kollektiv med familjen?
Jag vet att många med mig har det såhär. Kanske dags att fundera på hur detaljerna ska fungera för att Sverige ska bli fler barn? Sverige kryllar av kvinnor som tar på sig 'vara stark o klara mig själv' rollen. Jag inkluderad.

Så missförstå inte mitt blurriga inlägg nedan. Jag menar INTE att min familj ska lägga sitt eget åt sidan för att hjälpa mig!!! Vi har alla fullt upp med att få vardagen att fungera. Jag önskar bara att det var enklare att få vila. Och att samhället kunde ta sitt ansvar. För det är dyrt för samhället att ta hand om alla dessa människor som springer i full fart in i betongmuren. De kommer aldrig mer kunna prestera så mkt som de har haft kapabilitet till tidigare.
Att vara tvingad att vakna x antal frekvens per natt under 1års tid tar på människan. Många klagar ifall de inte fått sova mer än 5 timmar en natt, en småbarnsförälder kan få nöja sig med 4 tim per natt i månader...

Artikeln jag läste pekade på 6 tecken på sömnbrist:

-du har svårt att somna om på natten
-du börjar bli glömsk
-du har svårigheter att koncentrera dig med känsla att du är korkad
-kroppen känns konstig; musklerna känns tunga eller svaga
-du börjar tappa kontrollen över humöret; stubinen blir kort och tankarna svarta

Jo, där kan jag känna igen mig.

Men inatt hoppas jag på sömn! :) så mina tankar inte ska vara så svarta :)

Lite sömn löser min situation. Jag har underbara barn, underbar familj, ett bra jobb, massa förutsättningar som många andra inte har. Jag har dessutom en väl fungerande hjärna som för tillfället ligger lite i koma :) Mina problem är fyllda med i-landsproblem, men jag önskar att alla dessa super kvinnor som finns därute ska kunna få vara just så. Med måtta