Känslor

Jag tar illa vid mig, saknar att ha vänner nära som bryr sig, som vill vara med mig. Som människa. Är trött på att alltid behöva bli sedd som stark, som den som står på egna ben. I vått o torrt. Vad är det för fel på mig? Jag blir sårad, och är rädd för att säga det. Har blivit bränd alldeled för mkt sedan vi flyttade hem. Tårar faller från mitt hjärta och hoppas det går över snart. Det brukar göra det, den starka fasaden har snart torkat.