En vän berörde mig häromdagen med ett sorgligt livsöde, ett livsöde som jag inte kan släppa tankarna på. Vad är väl viktigare i livet än våra vänner, familj och barn? Varför envisas vi med att föra på så mkt vardagsmåsten? Stanna upp i livet, lukta på dina barn, krama dina vänner överös de du älskar med kärlek. Var inte långsint och börja lev i nuet. Morgondagen kommer tids nog. Det finns de som aldrig kan få barn, fast de vill. De finns de som får lämna jorden alldeles för tidigt, med kärlek i hjärtat. Tänk på dem som skulle vilja byta bort all vardags stress mot att få stanna upp, kramas och äta makaroner istället för fin middag. Som med glädje skulle ta alla konflikter med barnen, och det med värme o kärlek.
Min kärlek till mina barn bubblar över idag! Fast det är alltid lättare när de sover. Det är då jag stannar upp, tittar på dem och ifrågasätter dagens konflikter. För det är inte lätt med en sexåring i huset, vars syfte just nu går ut på att testa alla gränser... Imorgon tar jag nya tag, ny energi och nytt tålamod. Tror ni jag lyckas? Förmodligen inte, men jag brukar överösa barnen med kärleksförklaringar och kramar. Och jag tror vi kommer långt med det <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar